torsdag 29 maj 2008

Det är som en dröm

Jag behövs inte längre.

Under någon månad har jag haft dåligt samvete för att jag bloggat för dåligt.

Min entusiasm försvann helt under Gräv, då kammarrätten i Stockholm ringde och ville ha betalt för de handlingar jag begärt ut. Det har jag naturligtvis inte råd med när bloggen drivs helt ideellt.

Så då ledsnade jag lite.

Men nu har Föreningen grävande journalister löst alla mina - och alla andra journalisters - problem för gott, i och med att de på sin hemsida lanserat Öppenhetsbanken.

Gå in på www.fgj.se, klicka på Verktyg och därefter på Öppenhetsbanken. Sedan är det bara att röja på!

Jag tackar för uppmärksamheten. Det var kul så länge det varade. :-)

onsdag 21 maj 2008

Skämmes, ta mig fan!

När man driver en blogg om offentlighetsprincipen och skyltar med att syftet med den är att man ska tvinga sig själv att använda den mer i praktiken, så är det här lite pinsamt.

Jag överklagade faktiskt en grej häromdagen. Och inget fel i det, jag tycker faktiskt jag argumenterade rätt bra, till och med.

Och det kanske är en generationsfråga.

Men brevet jag fick med vändande post från kammarrätten gör mig alldeles röd om öronen:

"Ert överklagande är ofullständigt eftersom det inte är egenhändigt undertecknat i original. Ni ska underteckna handlingen som bifogas, och snarast sända tillbaka, posta den till kammarrätten."

Det duger inte att mejla ett överklagande. Ni som varit med länge får peka och skratta hur mycket ni vill. Jag är säker på att vi är flera under 30 som tror att man kan använda e-post till allting.

Nu vet vi bättre. :)

söndag 11 maj 2008

Något slags ljus

Jag surfade lite på JO:s hemsida och hittade en ganska färsk historia om Ludvika kommun. Det handlar om rekryteringen av en näringslivschef, och det är förstås ett externt konsultbolag som skött rekryteringen. Av utredningen framgår det att kommunen faktiskt lagt manken till och försökt försäkra sig om att hitta en modell som fungerar i enlighet med rättspraxis.

Det har de emellertid inte lyckats med.

En person som begärde att få ta del av intresseanmälningarna fick nej av kommunchefen, men överklagade till kammarrätten i Sundsvall. Kommunchefen försökte då få ut samtliga ansökningshandlingar från konsultbolaget - som bara lämnade ut de tre som hade ansökt formellt! Den som ville få ut handlingarna fick alltså nej av kommunchefen - som hänvisade till att han inte lyckats få ut handlingarna från konsultbolaget! Trots kammarrättsdomen!

Kommunen var lite nervös efter att ha begått felaktigheter i ett annat rekryteringsärende några år tidigare, och hade fått försäkringar från konsultbolaget Source Executive Recruitment - som verkar ha som affärsidé att mörka enligt rättspraxis - att detta avtal skulle vara skrivet i enlighet med en dom från kammarrätten i Jönköping (330-05). Sådana avtal står naturligtvis inte över grundlagen:

"Innebörden av detta synes vara att kommunen genom att sluta ett avtal med en uppdragstagare skulle kunna befria sig från sin skyldighet att tillhandahålla allmänheten allmänna handlingar. Det ligger naturligtvis utanför en kommuns rättsliga befogenheter att sluta ett avtal av det slaget", skriver JO.

Och i sitt remissvar skriver Ludvika kommun (man riktigt ser hur hela kommunhuset rodnar):

"Rekryteringen av näringslivschef innebär att kommunen än en gång måste ompröva sina rutiner. Kommunen kommer därför, vid de två chefstjänster som nu är aktuella att rekrytera, inte att använda sig av något bolag för att få hjälp med att få intressenter till tjänsterna."

Vilken start på en underbart vacker majsöndag!

onsdag 16 april 2008

Konkurrensneutralitet eller insyn

Jag skrev tidigare om ett fall där den som överklagade hänvisade till en regeringsrättsdom om löneuppgifter i kommunala bolag. Nu har jag läst domen!

Regeringsrätten vägen konkurrensneutralitet mot rätten till insyn. Sjukhuset - som det gäller här - menar att man måste hemlighålla nyckelpersonernas löner, eftersom, verkar det, man skulle kunna missta dem till sina konkurrenter om de skulle kunna locka med bättre villkor.

Regeringsrätten menar att hänvisningarna till att konkurrenterna skulle gynnas på sjukhusets bekostnad och att det råder konkurrens på marknaden är alltför allmänt hållna. Den som lyckas visa på konkreta skaderisker kan däremot vinna regeringsrättens sympatier, verkar det.

Men man är ju inte regeringsrätt om man inte vågar sig på att känna efter vad lagens anda är:

"Å andra sidan är också att beakta att den lagreglerade handlingsoffentligheten för de kommunala företagen infördes i syfte att förbättra medborgarnas möjligheter till insyn."

(Domen är från 2002 och man kan notera att Mats Melin, självaste chefs-JO, hade en skiljaktig mening. Undrar vad han tyckte. Det protokollet fick jag aldrig med.)

Öppenhet ska visa skumrask bakom missat MVG

En gymnasieelev i Stockholm har fått god hjälp av sin pappa - eller var nu initiativet låg - till ett överklagande av skolans avslag på elevens begäran att få ta del av sina egna provsvar i en prövning i matematik c.

Skolan har vägrat att lämna ut handlingarna med hänvisning till Skolverkets sekretessregler. En myndighet kan bara hänvisa till sina egna sekretessregler, inte till någon annans.

Provet de bråkar om svaren till är från 2005.

"En kopia på lösningarna är också ett bevis på om oegentligheter begåtts under myndighetsutövningen och Emil har aldrig sämre än MVG under normala omständigheter och när han inte har migrän, varför vi har misstanke om att allt inte står rätt till", enligt anmälan.

Undrar om Emil har bättre än MVG under normala omständigheter...

Han vill veta vad han anklagades för

En man som har misstänkts för våldtäkt mot barn vill ha del av den numera nerlagda förundersökningen mot honom i sin helhet. Han har suttit anhållen och anser att han inte fått veta vad han anklagats för och vad som ligger till grund för anmälan.

Modern har begärt ensam vårdnad av barnen och att mannen inte ska få träffa dem - och mannen och hans advokat menar att det enda som ligger till grund för den begäran är den numera nerlagda förundersökningen.

Polisen har anfört att det krävs beaktansvärda motiv för att ha rätt till partsinsyn i en nerlagd förundersökning - något mannen anser att han har, i och med, får man anta, att han vill kunna tillvarata sin rätt i vårdnadstvisten.

22 hyllmeter forskning i tuggen

Apropå det där i förra inlägget om vem det är som bestämmer sekretessen - lagen eller andra omständigheter - så har SVT gjort en dokumentär om historien med forskarna som vägrade lämna ut sitt forskningsunderlag trots kammarrättens beslut.

Deras lösning var radikal: de stoppade materialet i papperstuggar - och dömdes också för det. Kicki Hultin och Tina Thunander försöker göra om bravaden på samma tid, med samma antal personer och modernare papperstuggar - men misslyckas. Mellan raderna kan man alltså läsa att allt material inte är förstört.

Så här beskriver SVT dokumentären på sin hemsida:

"Under en helg i maj 2004 förstördes 22 meter världsunik forskning - den forskning som lade grunden för det svenska damp-begreppet. I dokumentären Fördärvet visar journalisterna Kicki Hultin och Tina Thunander nya, ytterst märkliga fakta som ställer diagnosen adhd/damp i helt nytt ljus."

Då det här skrivs kan man fortfarande se dokumentären på hemsidan. Jag vet inte hur länge, så skynda till http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=81516&a=1113776&lid=puff_1114788&lpos=rubrik

Saneringsfirma begärde sekretess

En person i Falun har av det kommunala bostadsföretaget Kopparstaden nekats att ta del av anbudshandlingar som handlar om ett saneringsarbete. Tvisten gäller handlingarna från det företag som vann upphandlingen, så den är alltså slutförd.

Enligt överklagandet till kammarrätten åberopar Kopparstaden sekretessen i 6 kapitlet 2 paragrafen i sekretesslagen - samtidigt som de argumenterar för att Ocab som vann anbudet skulle kunna lida ekonomisk skada om uppgifterna röjdes.

Nu handlar inte 6 kapitlet om sekretess till skydd för enskkilds ekonomi, utan till skydd för det allmänna. De skulle behöva hitta på något skäl till varför Kopparstaden skulle lida ekonomisk skada om uppgifterna lämnades ut. Lycka till!

Enligt överklagan ska företaget ha argumenterat så här: "Framställningen avslås om utlämnande av anbudshandlingar avseende Ocab's anbud som de har begärt sekretess på."

Det är naturligtvis lagen och inte den som skickar in handlingar till myndigheter eller kommunala bolag som avgör om handlingarna är skyddade av sekretess eller inte. Sekretess är ingenting man kan begära.

onsdag 9 april 2008

Ärenderader i internt diskussionsforum = diarium

En man från Oviken i Jämtland får rätt då kammarrätten i Sundsvall ger Bergs kommun bakläxa. Verksamhetsnämnden har sagt nej till mannens begäran att få ta del av en lista över mejltrafiken mellan rektorer och förvaltningen i en intern konferens med namnet "Skolledare i Berg".

Verksamhetsnämnden säger nej med motivet att handlingarna är internt arbetsmaterial. Nu handlade inte begäran om själva korrespondensen i det första läget, vilket kammarrätten tog fasta på, utan om själva listan - med avsändare, mottagare och korta ärenderader:

"Eftersom förteckningen skapas av systemet och förs kontinuerligt och för obestämd tid är den närmast att betrakta som ett sådant diarium, register eller annan förteckning som förs fortlöpande och som avses i 2 kap. 7 § andra stycket 1 TF. Förteckningen är att anse som upprättad i och med att den tekniskt föreligger färdig för noteringar om utväxlade elektroniska meddelanden och den utgör såldes en allmän handling (jfr RÅ 1998 ref. 44)."

Undrar vad de där rektorerna diskuterat...

Snabbfunderare på grundlagsförändringar

Ska säkerhetskopior vara allmänna handlingar i framtiden? Det är en fråga som en paralemtariskt sammansatt kommitté har att förhålla sig till. Om man väljer att inte lyfta ut säkerhetskopior från allmän handling-lådan - hur ska man i så fall göra med sekretessen? Och vad innebär det för tsunamibanden? Jodå, de hade tänkt på dem.

Kommittén ska också ta sig en funderare på om myndigheterna ska vara skyldiga att lämna ut handlingar i elektronisk form. Det kan i så fall få konsekvenser för kopplingen mellan personuppgiftslagen och sekretesslagen, funderar man. Men det kan också påverka avgiftsfrågan. Nu får ju myndigeterna ta betalt om man begär ut mer än tio sidor. Vad händer om och när allt utlämnande sker elektroniskt?

Till nyår har de på sig att fundera på grundlagsändringar, och ytterligare ett år på sig då det gäller eventuella förändringar av vanlig lag. (Jo, det är klart, varför ska man sitta och grubbla extra länge över förändringar i grundlagen? Det är ju inte så noga...)

Kammarrätten tog en genväg - fick bakläxa

En inslagsproducent på Strix har fått rätt i regeringsrätten i ett ärende som rör en cd-skiva som han vill ha ut från säkerhetspolisen. Han menar att handlingen redan lämnats ut till en annan privatperson - och dessutom att kammarrätten aldrig gått igenom skivan för att bedöma om rätt sekretessbedömning gjorts, utan bara frågat vad skivan innehåller!

"Kammarrätten har härvid haft att pröva om sekretess gällde för uppgifterna på skivan. För att kunna göra en självständig bedömning av detta har kammarrätten haft att skaffa sig egen kunskap om skivans innehåll. Det kan då inte anses tillräckligt att få information om innehållet av den berörda myndigheten", skriver regeringsrätten och återvisar målet till kammarrätten för ny prövning.

I en kompletterande handling till kammarrätten anför inslagsproducenten att mycket talar för att skivan innehåller dokument skrivna på arabiska samt filmer som redan finns till försäljning. Han frågar sig om dokumenten är översatta och sekretessprövade, och konstaterar också att filmerna finns att köpa för allmänheten.

50.000 skäl emot sig i rätten - men vilka?

En advokat i Stockholm har för en klients räkning överklagat ett beslut av Ekobrottsmyndigheten att vägra lämna ut en hemlig teleavlyssning.

Enligt överklagandet har klientens telefon varit avlyssnad under ett halvår i samband med kopplerimisstankar. Avlyssningen har omfattat runt 50.000 uppkopplingar och har överförts till ett mål om grovt skattebrott sedan kopplerimålet lagts ner.

Klienten ska ha fått ta del av delar av avlyssningen, men inte av allt - något han behöver för att på bästa sätt ska kunna ta tillvara på sin rätt. De menar att han inte varit en företrädare för det aktuella bolaget på samma sätt som åklagaren menar, och att det skulle framgå bland annat i ett samtal där han själv medverkar. De anser också att han genom att ta del av telefonsamtal mellan medåtalade skulle kunna visa att klientens roll i bolaget varit begränsad och att han snarast skulle fungera som konsult.

Advokaten argumenterar för att sekretessen inte på något sätt kan få äventyra rättssäkerheten och möjligheten att förbereda sitt försvar och hänvisar där till ett JK-beslut från 2006-09-21.

"Det kan inte vara förenligt med de grundläggande rättigheterna till partsinsyn och en rättvis rättegång att EBM skall ha oinskränkt möjlighet att så att säga 'välja ut' de samtal som passar gärningsbeskrivningen utan att försvaret får möjlighet till insyn i materialet i dess helhet" argumenteras det i överklagandet.

tisdag 8 april 2008

Psykologutlåtanden? Absolut - men det är för jobbigt

En reporter på Sala Allehanda har begärt ut delar ur akterna för samtliga inskrivna särskoleelever i Sala kommun.

Efter att ha fått gå igenom innehållet i en akt för att se vilken typ av handlingar som finns, begärde han ut psykologutlåtande, pedagogiskt utlåtande samt rektors inskrivningsbeslut.

Enligt överklagandet till kammarrätten i Stockholm har alla varit överens om att alla handlingar skulle lämnas ut - enligt beslut från kommunjuristen - förutom namn och personnummer.

Då ärendet drog ut på tiden, kontaktade journalisten skolchefen - som i stället för att snabba på processen valde att avslå begäran. För att det var för svårt. För mycket papper. Tusentals sidor.
Enligt reportern bör det, utifrån den exempelakt han tagit del av, röra sig om cirka 700 sidor.

Vad speciellt att avslå en begäran om en massa psykologpapper med hänvisning just till att det är för mycket jobb! Det känns inte som den första ryggmärgsreflex jag trodde skulle slå till.

Rutin och välvilja i Nacka

En man som vill få ut logglistor över mejlen till kommunalrådet i Nacka får nej på sitt överklagande till kammarrätten.

Det gäller mellan första december och lucia i vintras - och han har också överklagat ett nej han fått på en begäran om att få ut sådana mejl som inte skickats till kommunalrådet i egenskap av kommunalråd. Det senare är förstås en imponerande envetenhet. ("Kammarrätten delar bedömningen att det endast är e-post som rör Erik Langbys funktion i Nacka kommun som är allmän handling och skall lämnas ut. Överklagandet skall därför avslås i denna del.")

Men nejet när det gäller logglistorna på mejlen intresserar mig. Enligt Nacka kommun låter sig någon sådan sammanställning inte göras med rutinmässiga åtgärder.

Men enligt rätten har den klgande ett förslag: "Han anför i huvudsak följande till stöd för sin talan. De loggar som kommunen hävdar inte är tillgängliga går lätt att återställa genom att göra utskrifter direkt från kommunalrådets e-postlåda och därifrån går det sedan att göra redigeringar för att stryka och göra hänvisningar till varför olika poster är strukna ur loggen. Det kan och bör räknas som rutinmässig hantering."

Det kan ju tyckas vara ett nog så nördigt resonemang - och kommunen hakar på:

"Nacka kommun uppger att de har olika logglistor i sitt e-postsystem. Loggen i e-postservern raderas efter sju dagar och fanns inte kvar vid tidpunkten för begäran om utlämnandet. Den är inte möjlig att sammanställa i den tekniska miljö där den skapats. Den logglista som sparas länge och som inte är raderad kan inte heller sammanställas. Loggen innehåller en halv miljon noteringar per dygn och det är inte möjligt att ta fram de noteringar som avser Erik Langbys e-posttrafik." (Det är kammarrättens tolkning av det kommunen skriver. Kommunen själv skriver även om "Det primära spamfiltret" i sitt avslag.)

Resonemanget om vad som är rutinbetonat och inte kan skapa godtycke. Det finns säkert många lösningar i mitt e-postprogram, men om jag har den minsta vilja att tillmötesgå den som vill ta del av min inkorg kan jag öppna mitt e-postprogram och trycka "Print Screen" då listan syns på skärmen. Då kopieras hela skärmen till urklipp. Jag kan sedan kopiera in den i exempelvis ett ordbehandlingsdokument. Det är två handgrepp. En riktigt dålig och ful lösning och alla som har koll på datorer kommer att hata mig - men den skulle fungera. Är det rutin eller välvilja?

söndag 30 mars 2008

Anställningsavtal hos kommunala bolag

En reporter på Helsingborgs Dagblad har överklagat ett beslut att inte lämna ut ett löneavtal och ett anställningsavtal för vd:n på ett helägt kommunalt bolag i Åstorps kommun. Reportern anser att båda avtalen kan lämnas ut utan att bolaget riskerar att lida skada.

I sitt överklagande till kammarrätten i Göteborg hänvisar han till en dom i regeringsrätten om "löneuppgifter för personal i ledande befattningar i ett kommunalt bolag". Domen finns diarieförd som 3367/2001 och enligt reportern jämställs där kommunala bolag med kommunal förvaltning när det gäller sekretess.

Så här står det i domen, enligt reportern: "Detta innebär för de kommunala bolagens del att det vid tillämpningen av sekretesslagen skall bortses från att verksamheten bedrivs i bolagsform och att sekretessbedömningen i stället ska göras som om bolaget varit en del av den kommunala förvaltningen."

(Själv är jag lite tveksam till om regeringsrätten verkligen är så inkonsekvent i sitt bruk av "ska" och "skall". ;-))

Reportern argumenterar också genom att påstå att den aktuella företagskonsktruktionen är så pass unik att det är svårt att tänka sig en jämförbar befattning någon annanstans. Därmed anser han att konkurrensargumentet som bolaget använder faller. Låter sunt.

tisdag 25 mars 2008

Journaliststudent fick nej

Studenten som ville få ut "aktuella och eventuella upphävda tjänsteföreskrifter hos polismyndigheten som rör tipspengar och informatörsverksamhet" får nej också av kammarrätten.

Det kan motverka den framtida verksamheten om uppgifterna röjs.

Hon hade fått ut uppgifterna från två andra polismyndigheter. Man undrar ju hur de nu ska klara den framtida verksamheten. Kanske är de överlag duktigare på att förebygga och beivra brott. De verkar ju vara duktigare på offentlighetsprincipen.

Uppgifter om vite till skada

En reporter i Östergötland har överklagat ett beslut från Östgötatrafiken att hemlighålla uppgifter om viten från entreprenörer. Enligt överklagan menar Östgötatrafiken att entreprenörerna kan lida ekonomisk skada om uppgifterna kommer ut.

Reportern använder något slags argumentation som går ut på att allmänintresset är större än den eventuella skada som entreprenörerna skulle lida.

Stulen katt i fokus

Hos miljönämnden i Borås finns handlingar från Djurens Vänner. I handlingarna ska det finnas uppgifter om "personer som har tagit en katt från en ideell förening med uppgift att omplacera hemlösa katter".

Det är en sekretessregel för tillsynsverksamhet som säger att den som trätt i affärsförbindelse med den som är föremål för tillsynen som ställer till det den här gången. En paragraf som är utan skaderekvisit - alltså absolut. Avslag, således.

Men det där som nämnden påstår - att sidorna 2-6 i sin helhet inte kan lämnas ut - skulle ju kunna prövas om man bad om sidorna "i de delar som är offentliga".

Växeln hallå, hallå

En man vill ha tag i listor över alla utgående telefonsamtal från ett antal tjänstemän på en kommun. Han påstår att han fått veta från den som är ansvarig för växeln på Vänersborgs kommun att det är enkelt att plocka fram sådana listor.

Kammarrätten för ett resonemang kring om det hela är en allmän handling, om det ska anses finnas förvaras hos myndigheten och om grundtanken bakom lagen: "att allmänheten skall få ta del av upptagning i samma utsträckning som denna är tillgänglig för myndigheten".

Allt verkar klart som korvspad!

Men så kommer kallduschen: "Kommunen har uppgett att det inte är tekniskt möjligt att ta fram uppgifter om utgående telefonsamtal från de aktuella tjänstemännen." Och eftersom "någon handling ... innehållande de begärda uppgifterna därmed inte finns hos kommunen kan NN:s överklagande inte bifallas."

"För ändamålet skulle en nyskrivning av datorprogram behöva ske", skriver kommunen.

Jag undrar vad de menar med "nyskrivning av datorprogram". Är en formulering av en sökfråga till en databas en "nyskrivning av datorprogram"? Är formuleringen av en formel i ett Exceldokument en "nyskrivning av datorprogram"?

Förresten, tror inte du att instruktionsboken till växeln är en offentlig handling?

Tänk på formalian

Nämnden för individ- och familjeomsorg i Kungsbacka har sekretessbelagt namnet på en person som lämnat uppgifter som gjort att en krögare fått sitt serveringstillstånd indraget.

Krögaren vill få ut namnet, men nämnden försöker med sekretess inom socialtjänsten - men får där bakläxa av kammarrätten, eftersom den regeln inte är tillämplig när det gäller alkoholtillsyn.

Nu finns det en annan paragraf om personliga förhållanden just hos tillstånds- eller tillsynsmyndighet enligt alkohollagen - men med rakt skaderekvisit. Offentlighet är alltså huvudregel, om man inte kan visa att det uppstår skada eller men. Det tycker rätten att man kan, oklart varför. Betydande men, till och med.

Sedan gör rätten en snygg piruett. Det är inte krögaren som begär ut handlingarna, utan någon annan som betecknar krögaren som "klient". Den partstillsyn som klaganden försöker åberopa är därför ogiltig, enligt rätten.

Om man ska hjälpa någon att åberopa sin rätt till partsinsyn måste man alltså vara noga med formalian, är väl en slutsats man kan dra. Vad nu det hade hjälp i det här fallet - det är ju inte uppgifterna om sig själv som krögaren är ute efter.

måndag 24 mars 2008

Kammarrätten på besök i Högkvarteret

Försvarsmakten har nekat en journalist att ta del av ett antal handlingar, och har fått sitt beslut överklagat till kammarrätten i Stockholm. Rätten har i Försvarsmaktens högkvarters lokaler fått ta del av de aktuella handlingarna, och går på försvarets linje när det gäller offentligheten.

Både rätten och myndigheten hänvisar till SL 2:2 om uppgift som angår verksamhet "för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs".

Vad uppgifterna handlar om? Jo, det är uppgifter som "ger kunskap om Försvarsmaktens analysmetoder och kunskapsläge beträffande den främmande undervattensverksamhet som riktades mot Sverige".

Förutom klaganden innehåller sändlistan fem personer inom Högkvarteret, plus ytterligare en ("Som orientering").

Till det som inte alls omfattas av sekretess, och som man kanske får ta del av i ett granskande TV-program som helt säkert kommer att få en Guldspade i år (ja, det är sant, kolla nomineringarna!), hör "Videoupptagningar Skramsösund 1982-10-04 samt Danzigergatt 1982-12-03" samt "Videoupptagning Danzigergatt 1982-12-03".

Hur mycket och på vilket sätt världsläget måste förändras innan "Videoupptagningar Hårsfjärden Sammanställning 1982" slutar skada rikets säkerhet får man väl se.

söndag 23 mars 2008

Risk för våld gör inte allt hemligt

En man som försökt få ut adressen till en anställd vid socialtjänsten i Kristianstad får till viss del rätt i kammarrätten. Socialförvaltningen har vägrat lämna ut personalakten med hänvisning till skrivningar i sekretesslagen om myndigheter där personalen "särskilt kan riskera att utsättas för våld eller annat allvarligt men".

Det är ju möjligt att klaganden är en våldsam typ som har som hobby att slå socialsekreterare på käften. Och det får man inte. Däremot ska inte offentlighetsprincipen inskränkas mer än vad nöden kräver.

Alltså bifaller kammarrätten "överklagandet på så sätt att Socialförvaltningen i Kristianstad" ska lämna ut "begärda handlingar med undantag för delar som innehåller uppgift om den anställdas bostadsadress och personnummer".

De hemliga östgötarna

Enligt ett överklagande till kammarrätten i Jönköping har landstinget i Östergötland hemligstämplat en rapport där en jurist "bedömer rättsläget" när det gäller "personalövertagandet av närsjukvården i Finspång".

Jag har bara läst själva överklagandet, så jag vet inte vilka paragrafer de pekar på. Men en begäran om att få ta del av rapporten "i de delar som är offentliga" hade kanske inte lett till detta?

Varför tycker landstinget att rättsläget bör sekretessbeläggas?

Konsultrapporter är offentliga

I ett överklagande till kammarrätten i Jönköping om ett antal patientenkäter uppdelade per vårdcentral finns det en hel del matnyttigt. Klaganden hänvisar till en regeringsrättsdom (5703-1986) och en kammarrättsdom (1852-2001) som hon anser klargör att rapporter från konsulter är allmänna handlingar. Bara att mejla och begära ut och lägga till sin lilla samling!

Hon resonerar också kring vad ett "utkast" är - utifall man skulle få ett "arbetsmaterial" kastat i ansiktet på sig. Det utvecklas tydligen i Prop 1975/76:160 på sidan 170. För att något ska vara ett utkast krävs det att det är av "preliminär beskaffenhet" och att det överlämnats "uteslutande" i samrådssyfte - något som knappast gäller patientenkäterna, som rimligtvis inte ska förändras på något sätt.

tisdag 18 mars 2008

Meddelarfrihet då det offentliga sköts privat

Riksdagsledamoten Patrik Björk (s) undrar i en interpellation till justitieminister Beatrice Ask (m) om hon har några planer på att stärka meddelarskyddet i offentligt finansierad privat verksamhet. Han använder bland annat skolan som exempel på skillnaden i öppenhet mellan offentlig och privat drift av samma verksamhet:

"Det innebär att en lärare på en kommunal skola har rätt att meddela till en tidning om rektorn använder skolans pengar på ett felaktigt sätt men att en anställd på en privat skola, finansierad av skattemedel, saknar den rätten. Det är till och med så att den privatanställde läraren som talar med pressen riskerar skadestånd för avslöjande av företagshemligheter."

Han skriver att det förekommer att politiska församlingar som gör upphandlingar av välfärdstjänster skriver in i avtalet att meddelarfrihet ska gälla - men att detta inte alltid är fallet. Det blir alltså även där en skillnad mellan offentligt anställda och privatanställda som jobbar med välfärdstjänster: de förra vet att de alltid har meddelarfrihet, medan det varierar för de senare - något som skapar osäkerhet.

"Jag menar att det är ytterst värdefullt att inte försvåra för de människor som upptäcker missförhållanden att kunna avslöja dem", skriver Björk.

Senast den 4 april ska Beatrice Ask svara på frågan om meddelarfriheten. Men den är en del av tryckfrihetsförordningen, och de olika delarna hänger ihop. Offentlighetsprincipen är en annan.

Det hade därför varit intressant om statsrådet också fått frågan om offentlighetsprincipen. Man kan nämligen tycka att den som vill kunna skvallra för pressen skulle känna sig ännu tryggare om han utan risk för repressalier kunde belägga sina påståenden med allmänna handlingar.

söndag 16 mars 2008

Ju intressantare, desto hemligare

En patientenkät har genomförts inom primärvården i Östergötland, men inte av landstinget självt, utan av en konsult. Här påstår landstinget att de inte har tillgång till alla enkätsvaren, då reportern vill ha tag i resultatet för varje vårdcentral i östra länsdelen.

Hon argumenterar klokt. Hon har källor som gör gällande att resultaten redovisats för personalen på möten på vårdcentralerna, och så spridda uppgifter kan inte rimligtvis vara sekretessbelagda. Att det skulle röra sig om arbetsmaterial, utkast eller koncept utskickade i samrådssyfte utesluter hon också, eftersom vårdcentralerna ju knappast kan ändra i patienternas svar!

Dessutom är ju enkäterna faktiskt inkomna till vårdcentralerna, vilket i och med det genast gör dem allmänna.

Hon önskar sig så gärna av tjänstemannen att hon inte ska behöva ta rättsväsendets resurser i anspråk, hon ber om ett avslagsbeslut och hon är tacksam för en redovisning av vilken paragraf som ger rätt att sekretessbelägga.

Hon är artig och syrlig på samma gång och det är underbart och underhållande att läsa och jag tror hon är min idol.

Hemligt jäv i Vadstena

Tydligen har en misstänkt jävssituation i Vadstena kommun utretts av en revisionsfirma.

Reportern på Corren som begär att få ta del av rapporten har gjort sin hemläxa: "Om det vid en prövning visar sig att delar av handlingarna omfattas av sekretess vill jag ta del av de delar som ändå kan vara offentliga."

Kommunrevisorerna skriver i sitt avslag att man inte kan överlämna handlingarna eftersom de inte finns hos revisorerna, utan är arbetsmaterial hos revisionsfirman. Det skulle också få effekten att handligarna inte behöver diarieföras hos kommunrevisorerna.

Reportern tycker att kammarrätten borde ta sig en titt på ärendet. Och vi väntar med spänning på resultatet...

Skånska poliser hemliga

En journaliststudent i Järfälla har begärt ut "aktuella och eventuella upphävda tjänsteföreskrifter" från polismyndigheten i Skåne om "tipspengar och informatörsverksamhet". Där sätter hon punkt. En fortsättning i stil med "i de delar som är offentliga" tror jag givit mer.

Men hur som helst. Hon får nej. Av både myndigheten och av kammarrätten. Polismyndigheten skyller både på förundersökningssekretess och en sekretess som gäller "polismyndighets verksamhet i övrigt" då det gäller arbete med brott. Kammarrätten siktar mer in sig på den senare, sedan studenten i sitt överklagande pekat på att tjänsteföreskrifterna berör "myndighetens offentliga maktutövning" snarare än "ett enskilt ärende eller utredning".

Det intressanta är att hon i sitt överklagande skriver att hon faktiskt fått ut motsvarande handlingar från polismyndigheterna i Örebro och Stockholms län! Det är kanske inte så konstigt, eftersom myndigheterna självständigt ska göra sina bedömningar.

Men i fortsättningen har de en kammarrättsdom att peka på då de väljer att hemligstämpla.

fredag 14 mars 2008

Polisen i Västra Götaland fick ett lillfinger...

En kille i Göteborg har begärt ut ett förhör som ingår i en nerlagd förundersökning i ett brottmål från polismyndigheten i Västra Götaland. Ärendet handlar om ett övergrepp i rättssak.

Myndigheten - och kammarrätten - skyller på risk för skada och men, och lämnar därför inte ut någonting. Polismyndigheten skriver också att argumentet om partsinsyn inte duger.

Killen blottade sig på en enda liten punkt, och där högg de sig fast: kammarrätten skriver att han "yrkar att begärda handlingar lämnas ut i sin helhet".

Man vill aldrig ta "del av handlingar", man vill "ta del av handlingar i de delar som inte omfattas av sekretess" eller något i den stilen. Han hade säkert varit nöjd med resultatet.

Enkel och lyckad fint

En TV4-journalist i Uppsala har försökt få ut ljudet i ett videoförhör i ett sexbrottsmål från polismyndigheten i Uppsala län, men fått nej, trots att utskrifter av förhören ingår i den förundersökning som lämnats in till tingsrätten tillsammans med åtalet. Originalbanden förvaras hos polisen.

Åklagaren hade med kopior av banden och spelade upp dem i rätten, men tog dem sedan med sig därifrån.

Eftersom det är ett sexbrott gäller sekretessen i domstolen, och då fortsätter den även att gälla hos åklagaren, resonerar kammarrätten. Och att sekretessen gäller hos åklagarmyndigheten, bör även påverka bedömningen hos polisen.

TV4-journalisten får avslag på sitt överklagande. Utan något mera djupsinnigt resonemang om det som den paragraf man hänvisar till faktiskt handlar om: att någon sägs kunna lida skada eller men.

tisdag 11 mars 2008

Storebror frågar pappa om lov

En 16-åring i Falun vill få ut ett mejl om sig själv från socialtjänsten. Det är hennes pappa som skrivit dit i december i fjol, och flickan har begärt att få ta del av det.

Socialtjänsten säger nej, med hänvisning till 7 kapitlet 4 § i sekretesslagen. Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden, och den gäller med omvänt skaderekvisit.

”Samtycke till att få delge dig handlingarna har efterfrågats från din far men detta har nekats”, skriver socialnämndens ordförande, som får medhåll av kammarrätten: ”NN:s far har inte samtyckt till utlämnande av uppgifterna i handlingen och ett utlämnande av dessa skulle vara till men för honom.”

Partsoffentlighet? Maskande av det som skulle vara till men för fadern? Det är ju inte omöjligt att tänka sig att det flickan är intresserad av är vilka uppgifter om henne som fadern delgett socialtjänsten, och inte av vilka uppgifter han lämnat om sig själv.

Och sådana uppgifter torde inte SL 7:4 bita på.

För övrigt trodde jag att det var lagen som avgjorde vilka handlingar som myndigheterna ska lämna ut, inte pappan åt en 16-årig Falutjej. Undrar om de rådfrågar honom varje gång de ska lämna ut något känsligt...

onsdag 5 mars 2008

Göm inget hos en konsult

240 för 95 i Regeringsrätten är intressant och matnyttig läsning. Den handlar om Gävle kommun som rekryterade en kommundirektör en gång i tiden - och lovade att hantera ansökningshandlingarna "konfidentiellt".

De valde att inte ens kalla dem ansökningshandlingar - utan intresseanmälningar. Och de skulle skickas till en extern rekryteringsfirma, inte till kommunen.

"Det framgick därför med all tydlighet att kommunens syfte med förfarandet varit att söka utestänga sina egna medborgare från insyn och alltså kringgå tryckfrihetsförordningens regler om handlingsoffentlighet", ansåg den som försökte få ut handlingarna och som fick nej både av kommunstyrelsen och av Kammarrätten i Sundsvall.

Men Regeringsrätten tyckte annorlunda. Kommunen hade varit inblandad i processen hela vägen och tagit del av uppgifterna genom en gallringsprocess som ledde dithän att en enda person återstod som sedan sökte tjänsten den vanliga vägen.

"Bolaget måste därför anses ha mottagit och förvarat handlingarna för kommunens räkning. På grund därav har de varit att anse som allmänna handlingar och kommunen hade när framställningen gjordes bort infordra dem för att pröva framställningen i sak", menade rätten.

En seger för offentlighetsförespråkarna? Ingalunda. Åtminstone inte den gången. Då processen haft sin gång hade rekryteringsfirman redan skickat tillbaka handlingarna till de sökande.

Förhoppningsvis kom det en nästa gång senare. Och du testar väl i morgon?

tisdag 4 mars 2008

Kammarrätten har tänkt klart

I dag kom de två domarna. Det är en Expressen- och en Aftonbladetjournalist som begärt ut "medelslutbetyg för visst läsår och viss årskurs som utfärdats av fristående skolor" från Statistiska centralbyrån.

Och SCB som inte lämnat ut uppgifterna får bakläxa av kammarrätten. Ett skolbolag är visserligen en enskild, men några men kan man inte prata om när det gäller en juridisk person. Däremot skulle man förstås kunna påstå att en ekonomisk skada skulle kunna uppstå, men en skolas medelslutbetyg "är, enligt kammarrättens mening, till sin natur inte en uppgift avseende skolans ekonomiska förhållanden". Dessutom menar rätten att den "omständigheten att uppgiften i fråga kan påverka den enskilda skolans attraktivitet och konkurrenssituation och därmed dess ekonomi i ett längre perspektiv inte föranleder till annan bedömning".

Paragrafen som SCB har hänvisat till duger inte. Om de ändå vill avslå begäran får de försöka med en annan paragraf, menar kammarrätten - utan att ge något förslag. Den som lever får se.

Den som är intresserad av friskolors betyg på programnivå kan kolla på Skolverkets hemsida, i statistikdelen: Om man klickar sig fram på ett klokt sätt hittar man en sida med följande beskrivning: "Här presenteras antalet elever som fått slutbetyg, genomsnittlig betygspoäng ('medelbetyg') samt andelen elever med slutbetyg från reducerat och utökat program."

Vet någon vad som gäller enskilda friskoleelevers betyg? Jag försökte med kronprinsessans betyg en gång i tiden, men det blev stopp. (Ja, jag vet att de finns hos Verket för högskoleservice.) Jag föreställer mig att det är ett slags myndighetsutövning att sätta betyg...

måndag 3 mars 2008

Storebror föredrog att vänta lite

I postlistan från Kammarrätten i Stockholm fanns i dag en rad som tilldrog sig min uppmärksamhet - det handlade om en dom i ett ärende som gäller "uppgifter som rör slutbetyg vid fristående skolor inom gymnansieskolan för läsåret 2006/07".

Att jag är nyfiken beror förmodligen på att jag är ung och dum och inte känner till någon tidigare självklar dom eller tidigare självklart JO-utlåtande i frågan - men förhoppningsvis är någon av bloggens läsare lika ovetande. (En snabbsökning - med betoning på snabb - på JO:s, JK:s och Domstolsverket gav inget matnyttigt, så nu vet ni att jag i alla fall gjort hemläxan.)

Nu får den nyfikne inte någon ledning i det här inlägget, eftersom kammarrätten - trots att det i postlistan framgår att "målstatus" är "avslutad" - vägrar lämna ut domen! Då jag ringde var den nämligen inte expedierad ännu, och planen var att den skulle expedieras vid 17-tiden! Vad säger man?

Jag och alla andra får vänta tills i morgon... Då ringer vi och ber dem faxa 650 för 08. Jag tar nog förresten 648 för 08 också, medan jag håller på - det är samma kille som överklagat och det handlar om "begäran om utlämnande av uppgifter om fristående skolor".

söndag 2 mars 2008

Varför detta snokande?

Ibland i samband med föreläsningar om offentlighetsprincipen har jag till min förvåning upplevt hur journalister suttit och försvarat diverse sekretessparagrafer.

Därför kan det vara viktigt att påminna om varför offentlighetsprincipen finns. Ett svar finns i tryckfrihetsförordningens andra kapitel om allmänna handlingars offentlighet:

"1 § Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar."

Anders R Olsson skriver i "Yttrandefrihet & tryckfrihet. Handbok för journalister" om tre officiella motiv för principen: rättssäkerhet, effektivitet och demokrati.

Rättssäkerheten garanteras via offentlighetsprincipen genom att ämbetsmännen snabbt avslöjas om de avviker från principen att behandla alla lika och enligt lagen.

När det gäller effektivitet är tanken att lättja, inkompetens och dålig organisation avslöjas snabbare om myndigheternas arbete utförs offentligt.

Och demokratin stärks eftersom kunskap är makt och eftersom medborgarna via offentlighetsprincipen kan ta del all den information som myndigheterna samlar in för olika ändamål.

Det är det som är tanken med offentlighetsprincipen. Visst låter det fint?

Journalisterna - JK: 1 - 0?

I en debattartikel i Journalisten skriver frilansjournalisten Per Lindelöw om JK:s beslut att inleda förundersökning om misstänkt sekretessbrott i Rödebyfallet.

Enligt debattören tror JK att socialtjänsten skvallrat för pressen på ett sätt som strider mot meddelarskyddet - eftersom ett antal uppgifter från en socialtjänstutredning finns att läsa i Blekinge Läns Tidning.

Men att uppgifterna finns i tidningen och att de är sekretesskyddade hos socialtjästen är ingen motsägelse. Uppgifterna finns nämligen hos tingsrätten också - men utan sekretess!

Lindelöws slutsats är att JK behöver fortbildning.

Var går gränsen?

För att man ska kunna hävda att offentlighetsprincipen gäller, ska handlingen man begär ut vara allmän. (Okej, jag ger mig direkt - det är klart som fan att man ska hävda offentlighetsprincipen för allting.) Allmänna handlingar kan i sin tur vara offentliga eller hemliga (eller till viss del hemliga). Om någon påstår att handlingen över huvud taget inte är allmän, blir det ju lite svårt.

Allmän kan en handling bli på två sätt: genom att den inkommer till myndigheten, eller genom att den upprättas där. Nu ska vi koncentrera oss på det första.

Om man är tjänsteman och vill argumentera för att handlingen man sitter med på sitt bort inte är allmän - hur bär man sig åt då? Den kom i postfacket i morse. Det låter inkommet. Men om man lyckas påstå att handlingen inte kommit in till myndigheten, utan på något sätt funnits där hela tiden, så borde det ju vara klart.

Det är därför det är viktigt att ha myndighetsgränserna klara för sig - något som avgörs av hur självständigt de uppträder i förhållande till varandra. På sidan med vägledande avgöranden jag tipsat om tidigare (http://www.rattsinfosok.dom.se/lagrummet/index.jsp) hittar man till exempel följande:

"Vid tillämpning av 2 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen har den för hela Stockholms län gemensamma sektionen för interna utredningar hos Polismyndigheten i Stockholm och ett polisområde inom polismyndigheten ansetts uppträda självständigt i förhållande till varandra i ärende angående anmälan mot polismän." (RÅ 1993 ref. 20)

onsdag 27 februari 2008

Slarva inte

Det kan löna sig att vara noggrann och precis då man begär ut handlingar.

Somligare är noggrannare än andra. I diarielistan från Kammarrätten i Göteborg får man veta att en man den 28 januari inkom med ett överklagande på ett avslag av en begäran om att få ta del av allmän handling. Närmare bestämt kan man läsa:

"Ärendemening: (TAN) rätt att ta del av allmän handling, preciserat i 706 punkter"

706 punkter!

Vi häpnade någon dag tidigare då samma person inkommit med en begäran preciserad i drygt hundra punkter.

Jag återkommer med detaljer då jag tagit del av överklagandet.

Personresearch

En kollega som hört att jag gått en kurs kom förbi och ville ha tips om personresearch. Det gjorde att jag tvingades fundera ut vad kursen egentligen handlade om. När det gäller att kartlägga en person har jag dragit slutsatsen att kontentan var följande:

På Föreningen grävande journalisters webb, http://www.fgj.se/, finns en utmärkt guide till mängder av källor för enstaka uppgifter. Den hittar man under Metod -> Lathundar.

Dessvärre har man alltför ont om tid för att ringa runt till alla. I stället måste man försöka få loss information från de källor som samlar in information från andra.

Man börjar således med folkbokföringen för att få adress och personnummer, samt uppgifter om föräldrar, barn, syskon etc.

Beväpnad med de personnummer man finner relevanta kontaktar man därefter, i de områden där personerna är och eventuellt varit folkbokförda, tingsrätten, länsrätten och Kronofogden. De gör personutredningar om människor som kan ingå i akterna.

Om man sedan saknar uppgifter - eller om ingen av myndigheterna ovan haft en goda smaken att kartlägga personen - får man bita ihop och gå igenom lathunden ovan. Eller hitta någon annan listig väg.

fredag 22 februari 2008

Människor som gör som jag

Som jag nämnde tidigare har jag begärt att få ta del av Polismyndighetens i Västernorrland interna telefonkatalog. Jag fick avslag med hänvisning till rikets säkerhet.

I min iver att lära mig mer om offentlighetsprincipen har jag hos kammarrätterna (det är till dem man överklagar avslagsbeslut) begärt ut listor över ärenden som rör utlämnande av allmänna handlingar. På dem återkommer ett namn gång efter annan, i ärenden som rör just polismyndigheternas interna telefonkataloger.

Enligt tidningen Expo delar jag tydligen mitt intresse för polisens anställda med en känd nazist: http://expo.se/2007/48_1834.html

(Jag jämförs ibland med en annan känd nazist. Det är då jag försöker vara noga med maten för att hålla vikten. Då kallar min sambo mig för sin "lilla Hitler".)

Existensljug

Det kan löna sig att göra sin begäran om utlämnande av allmän handling skriftligt.

Av en anmälan (JO 1384-2000) till JO av Falkenbergs terminal (det är en gammal historia från 2001 - jag läser ikapp) framgår det att åtminstone anmälaren uppfattat läget som att han på telefon fick beskedet att de begärda handlingarna inte existerade, men att det senare visade sig att de faktiskt fanns - men var sekretessbelagda.

Det är naturligtvis stor skillnad! En handling som faktiskt finns kan sekretessprövas och lämnas ut i de delar som är offentliga - alltså maskas. Det finns naturligtvis alltid något som faktiskt kan lämnas ut, till exempel alla "och" och "men" samt sidnummer.

Det framgår också att den som valt genvägen att inte diarieföra, utan att hålla handlingarna ordnade på något annat sätt, ändå måste föra ett ordentligt register över just de handlingar som man hävdar att de är sekretessbelagda. Och det duger inte att föra in dem i registret när de väl begärs ut och visar sig innehålla hemliga uppgifter - de ska föras in där samma dag eller senast dagen efter att de inkommit eller upprättats.

torsdag 21 februari 2008

Informationskällor

Justitiekanslern har en ovanligt ful hemsida. Å andra sidan är den informativ. Den som är nyfiken på vad JK tycker och tänker om offentlighet bör söka sig till www.jk.se. I menyn överst väljer man Beslut, och klickar därefter på Tryck- och yttrandefrihetsärenden.

(Skälet är att offentlighetsprincipen är en del av Tryckfrihetsförordningen, TF - närmare bestämt dess andra kapitel.)

På sidan finns ärenden så långt tillbaka som den 9 januari 1998! Alla beslut finns inte där, utan det handlar om sådana som JK själv anser kan vara av intresse för allmänheten.

Ett annat ställe som det kan vara värt att leta på är Domstolsverkets hemsida för vägledande avgöranden: http://www.rattsinfosok.dom.se/. Välj en myndighet du tycker verkar sexig i rullgardinsmenyn och skriv in ett relevant rubriktext.

(Ett tips skulle kunna vara "allmän handling". Man måste sätta sig in lite i terminologin - i skrivande stund ger "offentlighetsprincipen" noll träffar, trots att jag söker på alla myndigheter.)

onsdag 20 februari 2008

Lästips

Är du också journalist eller rättshaverist? Eller är du en fullkomligt normal människa, och ändå vill begära ut handlingar från svenska myndigheter? Det är bra att vara påläst (även för den som ska lämna ut handlingar):

* Olsson, Anders R: Yttrandefrihet och tryckfrihet. Handbok för journalister
* Lillieroth, Lennart: Sekretess! Handbok om sekretesslagstiftningen

De här böckerna förklarar varför det är bra med offentlighet.

Det finns säkert massor av andra böcker som ger listiga tips till tjänstemän om hur de ska bära sig åt för att slippa lämna ut handlingar också. Men de kan ju starta sin egen blogg om det.

Vill du veta hur andra har gjort? På www.jo.se kan man ta del av vad Justitieombudsmannen tycker. I vänsterspalten klickar du på JO-beslut och därefter kategorin "Offentlighet och sekretess samt yttrande- och tryckfrihet" innan du klickar på Sök.

I skrivande stund handlar det senaste ärendet om Migrationsverket. En klagande har anmält att myndigheten vägrat att skicka kopior på ett antal jobbansökningar, utan hävdat att de bara kan läsas på plats. JO rasar förstås - kopior ska skickas om man begär det.

"Falah Rasuls begäran har således handlagts på ett klart felaktigt sätt. Det inträffade tyder på att det inom verket finns behov av att utöka kunskapen om offentlighetsprincipen", tycker JO. Sådant där kan ju vara bra att ha med sig om de trilskas.

Men kom ihåg att om kanslisten inte har tid - så beror det på att chefen anställt för få kanslister. Kanslisten behöver dig på sin sida, inte som sin fiende.

Rikets säkerhet

Jag utgör ett hot mot rikets säkerhet.

Eller åtminstone utgör det ett hot mot rikets säkerhet om jag får ta del av Polismyndighetens i Västernorrland interna telefonkatalog.

Det skriver myndigheten i sitt avslagsbeslut på min begäran om utfående av allmän handling.

Sekretessregeln som de hänvisar till är 2 kap 2 § i sekretesslagen, där det bland annat står:

"2 § Sekretess gäller för uppgift som angår verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs."

Paragrafen är formulerad med ett rakt skaderekvisit, dessutom - något man kan tolka som att bevisbördan när det gäller att det verkligen uppstår en skada ligger på myndigheten.

- Du som verkar så snäll, sa mina studiekamrater på fortbildningsinstitutet.

Efteråt har jag fått veta att frågan prövats tidigare - i fall där journalisten har sträckt sig så långt som att gå med på spridningsförbehåll - och lett till samma resultat.

Frågan huruvida rikets säkerhet står och faller med mobiltelefonnumret till en enstaka förundersökningsledare undrar jag däremot om den prövats ännu...