För att man ska kunna hävda att offentlighetsprincipen gäller, ska handlingen man begär ut vara allmän. (Okej, jag ger mig direkt - det är klart som fan att man ska hävda offentlighetsprincipen för allting.) Allmänna handlingar kan i sin tur vara offentliga eller hemliga (eller till viss del hemliga). Om någon påstår att handlingen över huvud taget inte är allmän, blir det ju lite svårt.
Allmän kan en handling bli på två sätt: genom att den inkommer till myndigheten, eller genom att den upprättas där. Nu ska vi koncentrera oss på det första.
Om man är tjänsteman och vill argumentera för att handlingen man sitter med på sitt bort inte är allmän - hur bär man sig åt då? Den kom i postfacket i morse. Det låter inkommet. Men om man lyckas påstå att handlingen inte kommit in till myndigheten, utan på något sätt funnits där hela tiden, så borde det ju vara klart.
Det är därför det är viktigt att ha myndighetsgränserna klara för sig - något som avgörs av hur självständigt de uppträder i förhållande till varandra. På sidan med vägledande avgöranden jag tipsat om tidigare (http://www.rattsinfosok.dom.se/lagrummet/index.jsp) hittar man till exempel följande:
"Vid tillämpning av 2 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen har den för hela Stockholms län gemensamma sektionen för interna utredningar hos Polismyndigheten i Stockholm och ett polisområde inom polismyndigheten ansetts uppträda självständigt i förhållande till varandra i ärende angående anmälan mot polismän." (RÅ 1993 ref. 20)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar